Väldigt personligt inlägg.

Jag har rivit isär bilder, raderat meddelanden, plockat ihop allt som var vårt och lagt det i en säck, alla presenter, allt. Jag försöker städa ut dig ur mitt liv. Alla spår är borta. Men du river ändå i mitt hjärta. Du trycker ändå på alla knappar du vet att jag mår dåligt av. Du pressar ner mig, för du vet att du kan. Men jag vill ändå att du ska börja tänka på nån annan än dig själv, för man kan faktiskt respektera och bry sig om kompisar också. Jag försöker med allt jag har, att vara din kompis, men du kan inte släppa det dåliga vi hade, uppenbarligen. Nu ger jag upp. Jag orkar inte. Jag ville verkligen va din vän, jag ville att du skulle se mig ta studenten, att du skulle va stolt över mig, men jag kan inte längre. Det går inte.

Kommentarer
emma säger:

Känner igen lite av det där nu.. Men vad är det som har hänt? :(

2012-04-28 | 21:51:16
Bloggadress: http://emmaanystrom.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback